Nu ligger två veckor bakom oss och om en vecka har vi konfirmationen. Onekligen går tiden fort. Det är så när det händer mycket. Från min horisont kan jag konstatera att ungdomarna har många frågor och ett antal synpunkter. Det är viktigt att känsliga och mindre känsliga frågor får uttryckas i konfirmandarbetet.
Ungdomarna har många åsikter och förmåga att verbalisera dem. Det uppskattar jag! Målet för undervisningen är inte kunskap i sig, det är viktigt, men att kunskapen kan integreras i deras personlighet och får betyda något för livet i stort.
Vi har fortsatt med pärlorna som jag skrev om i förra inlägget. Kalla det gärna för ett ” radband” som kan bäras på handleden, skapat av biskop emeritus Martin Lönnebo. Under den gångna veckan har samtalet rört sig kring Ökenpärlan (vi kommer ofta tillbaka till de pärlor som vi har pratat om innan. ”Repetition är kunskapens moder”!) Ökenpärlan handlar om det svåra i livet. Om hopplösheten som också kan drabba ungdomar. Men den kristna tron pekar på hoppet och glädjen.
Vi har gått vidare till den blå pärlan som står för Bekymmerslöshet. Att vi njuta av livet. Livet kan inte bara vara prestation utan måste också innehålla vila, glädje över att bara finnas till. Det bygger på att vi litar både på Gud och varandra. De två röda pärlorna, Kärlekspärlor, talar till oss om att vi är älskad av Gud och att vi får uttrycka kärlek till varandra. Som en hjälp har vi det dubbla kärleksbudet, att älska Gud och vår nästa som oss själva. Samtalet rörde sig naturligtvis om vänskap och om den mera intima kärleken mellan människor av olika slag.
Alla bär vi på hemligheter. Om det berättar Hemlighetspärlorna. Det är drömmar, visioner, men samtidigt handlar det om hemligheter som vi bär på just nu. Hemligheter som ex. föräldrar inte vet om, som man anförtror sin bästa vän. Att ha en ”bästis” är viktigt!! Nattpärlan som vi pratade om idag, fredag, talar till oss om ondska, död. Döden är ett svårt ämne. Men ungdomarna ”hanterade” det mycket bra. Samtalet kännetecknades av öppenhet och vilja att både uttrycka sin egen rädsla och samtidigt en vilja att söka förstå vad som händer med människor som sörjer.
I lektionerna har jag lagt in värderingsövningar där ungdomarna får ta ställning till ett flertal påståenden.
Jag hoppas och tror att det som vi har delat med varandra om och kommer att så göra ska bli till hjälp för era tonåringar.
Hj. Hälsning från medmänniskan och prästen Leif.
