Godkväll kära läsare,
Nu är den långa väntan över och äntligen är det dags att ge liv åt denna blogg! I ett helt år har jag fyllts av längtan efter dessa tre veckor och därför känns det underbart att lägret nu går av stapeln. Mitt namn är Måns och jag känner mig hedrad över att få vara utbildningsansvarig under detta läger. Jag blev alldeles förälskad i SportCamp på mitt konfaläger och sedan dess har den kärleken bara vuxit. När jag nu påbörjar mitt åttonde läger som ledare gör jag det med insikten om att det faktiskt inte finns något roligare än att spendera somrarna på konfaläger med kollegor utan dess like och konfirmander som fyller mig med glädje varje dag. Trots detta har jag faktiskt ett liv utanför SportCamp. Efter ett år av slit och kyla i Blekinges skogar som värnpliktig är jag nu deltidssanställd i Försvarsmakten och hoppas kunna kombinera det med volontärarbete i Uganda till hösten. Jag och mina 11 kollegor (ni kan se oss på bild på vår Instagram @sportcamp_1999) är så lyckliga över att ni gett oss det ärofyllda uppdraget att konfirmera era barn, barnbarn, kompisar eller vad nu dessa härliga ungdomar betyder för er. För oss kommer de vara de bästa konfisarna någonsin och vi känner på oss att detta är ett ovanligt genuint och härligt konfagäng!
Jag anar att de 41 huvudpersonerna i denna berättelse vaknade på samma sätt som vi ledare; med en pirrig känsla i magen och förväntan inför dagens nya möten. Efter att ha satt ‘the final touches’ på vårt vackra slott drog vi ledare på oss SportCamp-tröjorna och väntade på att föräldrar och konfirmander skulle rulla in en efter en. Ut ur bilarna som anlände klev nervöst glada leenden som direkt fick reda på vilket rum de ska bo i under tre veckor samt vilken ledare som blir deras fadder. När alla fått se sina rum och hälsat på sina rumskompisar var det dags för en traditionsenlig namnlek där Viktor briljerade genom att redan, ungefär en timme in på lägret, visa att han kunde lägrets alla namn, vilket belönade honom med ett ärofyllt SportCamp-armband. Överlag så blev jag imponerad av hur många som hade koll på alla knappt 60 namn här på lägret.
Bilder från lägrets första timmar:
Eftermiddagens aktiviteter bestod av ett simtest, en namnlek med volleyboll-tema och speed-dejting. På simtestet var alla glada att få svalka av sig i värmen och Filip visade sina otroliga simfärdigheter medan Valdemar showade med supercoola hopp. När solen värmt oss torra var det dags för en introduktion till mina lektioner där konfisarna fick se hur en vanlig dag på lägret kommer se ut och vi även pratade kort om hur man planerar sin andakt. Ebba hade redan stenkoll på det mesta om vad ett konfaläger innebär och delade med sig till de andra om vad till exempel en andakt är för något. Ni läsare ska också få läsa lite kort om hur en vanlig dag ser ut här nedan. Innan middagen fanns lite tid till att packa upp och få ordning på. I det stora hela så är jag så glad att se att så många konfirmander vågar ta plats och visa vilka de är. Det är modigt att ta sådana steg på lägrets första dag.
Rutiner är bra då de förenklar vardagen och ger oss mer utrymme åt det viktiga i livet, som ju är att umgås med varandra och utmana sig själv. Utbildningen på lägret tar form enligt följande rutin.
Innan frukost har vi morgonsamling där jag håller en kort predikan om dagens tema och vi ber bordsbön. Efter den dagliga städningen av slottet börjar lektionen som fortsätter i tre timmar fram till lunch. Lektionen delas upp i två delar där vi börjar med att ha mycket visuell och rörlig utbildning under lektionens första timmar. Jag vill att vi ska leka mycket i min utbildning, för det är bara när hjärnan har roligt som den lär sig något. Därför är vi ofta utomhus och tar hjälp av naturen för att lära oss och konfirmandernas anteckningsblock kommer vara fyllda av roliga bilder i slutet av lägret. Den andra delen kretsar kring diskussioner där konfirmanderna är i grupper med en ledare som driver diskussionen framåt. Dock har jag en känsla av att dessa konfirmander inte kommer behöva drivas framåt i diskussionerna med tanke på deras otroligt fina engagemang under dagens korta lektion. Efter lunchen är det ME-time, som även det är en del av utbildningen. Då sprider konfirmanderna ut sig i slottets trädgård och har en timme för sig själva då man kan skriva dagbok eller fundera och om man har riktigt tråkigt, läsa Bibeln 🙂 Vi lever tätt inpå varandra och det är viktigt att fokusera på sig själv och landa i sina egna tankar någon gång under dagen.
Lektionsmaterialet utgår ifrån svenska protestantiska värderingar och traditioner, som ju i mångt och mycket format vårt samhälle och lagt grunden för hur vi bemöter andra människor. Ett viktigt redskap i utbildningens uppbyggnad är frälsarkransen, en pärlarmband som används vid konfirmationer runtom i Sverige. Varje pärla på bandet representerar en viktig del av den kristna tron och livet. Idag var doppärlan central då vi pratade om vad det innebär att döpas och konfirmeras; att man välkomnas in i den kristna gemenskapen samt SportCamps gemenskap. Nytt för i år är att vi använder ordet ubuntu som vår tematiska utgångspunkt. Ordet härstammar från Zulun och betyder kort och gott “jag är eftersom du är”, alltså att vi som personer till viss del definieras av våra medmänniskor.
När vi avnjutit middag bestående av panerad fisk körde vi igång lägrets första kvällsaktivitet. De djävulska demonerna ställdes mot de älskvärda änglarna i en ödesdiger Capture-the-Flag-match som präglades av uppoffring och en vilja att vinna. Efter att ha fintat sig förbi ett nästintill ogenomträngligt försvar lyckades Knut ta sig till andra lagets sida och plocka hem segern till demonerna efter en jämn och lång match. I sista halvleken gjorde alla sitt yttersta för att vinna och det var underbart att se. Den roligaste kvällsaktiviteten på länge enligt mig!
Härliga middagsbord:
Dagen rundas av med andakt, som de flesta håller med om är det bästa på lägret. Under andakten får varje rum en chans att berätta om något viktigt som hänt dem i livet eller lyfta en person som betyder mycket. Vi sjunger och ber tillsammans vilket gör att stämningen är högtidlig och det känns alltid som att även Gud lyssnar. Andakter är häftiga upplevelser då de bjuder på alla känslor från skratt till gråt inom loppet av bara knappt en timme. Idag höll jag andakt tillsammans med ledaren Jack och första konfirmand-andakten är på onsdag.
Kvällens andakt:
När jag nu kryper ner i sängen för att samla energi till morgondagens lektion så känner jag bara glädje i kroppen då jag vet att de kommande tre veckorna kommer bestå av lika härliga dagar som denna. Tack för lånet av dessa 41 härliga människor!
May The Force Be With You,
Måns