Hej alla fina läsare där hemma!
Nu är Vendela tillbaka för att skriva blogg!
Idag (eller huvudsakligen igår) var ingen vanlig dag, för det senaste dygnet har vi varit iväg på vår älskade hajk.
Torsdagen började som vanligt med en härlig väckning. Vi smugglade in några långsökta ledtrådar till dagens äventyr, bland annat i låtvalet av “Pirates of the Caribbean” på morgonkvisten. Efter frukost och ännu en fantastisk städning av detta proffs-gäng så var Måns lektion igår. Himlen och Helvetet – vilka hör hemma vart? En otroligt svår fråga att besvara men som väckte många intressanta diskussioner och tankar. En liten påminnelse kring Abrahams släktträd – alla hans söner, deras fruar och barn – fick även konfirmanderna, som behövde rita och skriva upp allihopa.
Till lunch serverades en buffé av olika maträtter. Potatis, fisksoppa med lax, grönsaker, sallad, köttfärs och linser med nybakat bröd – vilken lyx! Fisksoppan kanske inte föll alla riktigt i smaken, men köttfärsen tog slut på nolltid. Att inte råka berätta för någon av konfirmanderna vad för härligheter som väntade var nästintill omöjligt, och när vi äntligen kom utspringandes från vårt dagliga möte skrikandes “Ge mig ett H” “Ge mig ett A” “Ge mig ett J” “Ge mig ett K” var vi överlyckliga.
HAJK HAJK HAJK!
Vår älskade hajk är nog en av mina favoritdagar här på SportCamp, och denna var någon alldeles speciell. Efter en snabb packning (speciellt av Alex D, Axel och Douglas) samlades vi utanför det stora huset för en snabb inräkning och igång-taggning. Himlen var lite mulen men det var helt vindstilla. Gänget vandrade glatt ner till badplatsen, där Ledar-Ludde och Ledar-David väntade med alla kanoter. Efter en kort genomgång kring skillnaden mellan dessa båtar och kajaykerna som de flesta konfirmanderna paddlat under lägret började vi paddla ut på Kyrksjön. Theo I, Ville och Molly paddlade som riktiga kanot:are – hela tiden i täten.
Längst hela kusten av Kyrksjön, ner förbi Badplatsen Dammhagen till en liten udde, paddlade vi alla med packningen i stora plastpåsar i mitten av kanoterna. Jag sa även det till bland annat Thea och Filippa, det var faktiskt helt idylliskt. Vattnet var spegelblankt och skratt ekade över hela sjön. Jag kan inte tänka mig något härligare. När vi kom fram förtydligades reglerna kring både allemansrätten men även det specifika området vi fick turen att bo över på. Vi skulle nämligen, generöst nog, få sova i Åsas hage. Där vandrade även en liten häst runt, som vi döpte till Sir William. John och Judith trivdes väldigt bra i hans sällskap.
All packning lämnades där vi senaste skulle sova, och sen gick vi de knappa 3 minuterna till sjöns härligaste badklippor. Konfirmanderna badade och badade – extra kul var det att vattnet var så djupt att alla kunde dyka och visa de färdigheter de tränat på vid hoptornet hemma på Solbacka. Det fanns även en lian/ tarzan-rep som underhöll många. Solen sprack upp och det serverades inte bara mackor men även äpplen och en bulle var.
När vi traskade tillbaka till själva lägret började vi bygga eldstad, samla ved och pinnar, sätta upp presseningar inför natten och mysa till det ordentligt. Sen började hajk-kvällen på riktigt. Vi grillade korv, sjöng och dansade runt lägerelden, käkade marshmallows, kex och choklad (så kallade stores), tog kvällsdopp längst udden och skrattade. Ännu lite senare njöts det av hajk-bananer. Vissa sov knappt en blund medan andra gick och la sig och försökte ignorera myggen som surrade. Hittills hade vi lyckats undvika regnet, men kring 3 började det dugga…och sen lite mer än dugga… Vid halv-sju beslöt vi oss därmed att avrunda äventyret lite tidigare, och börja packa ihop. Allt som vi hade tagit med oss skulle tillbaka – varenda skräpbit skulle upp. Extra extra noga skulle vi vara hemma hos Åsa och Sir William.
Regnet kom i vågor, oturligt nog som mest när vi paddlade över till andra sidan där Dammhagen låg, för att lämna tillbaka alla kanoter. Efter en frukostmacka och ännu ett äpple började vi traska hem till Solbacka i blöta skor och med trötta steg. Men vi lyckades! En varmdusch senare var det dags för konfirmanderna att få en välförtjänt tupplur fram till lunch.
Vilket dygn!
Stor kram,
Vendela
