Godkväll kära läsare,
Ikväll är det äntligen dags att blåsa liv i denna blogg! I ett helt år har jag fyllts av längtan efter denna tid på Kaggeholm och därför känns det underbart att vi nu har kommit igång. Mitt namn är Måns och sedan jag själv konfirmerades på SportCamp har kärleken till läger bara vuxit och när jag nu påbörjar mitt elfte läger som ledare gör jag det med insikten om att det faktiskt inte finns något roligare än att spendera somrarna med kollegor utan dess like och konfirmander som fyller mig med glädje varje dag. Trots att mitt liv kretsar kring dessa konfaläger har jag faktiskt ett liv utanför SportCamp. Efter ett år av studier och volontärarbete utomlands i både Frankrike och Uganda njuter jag nu ordentligt av den svenska sommaren innan jag återupptar studierna till hösten. Jag och mina tio kollegor är så lyckliga över att ni gett oss det ärofyllda uppdraget att konfirmera era barn, barnbarn, kompisar eller vad nu dessa härliga ungdomar betyder för er. För oss kommer de vara de bästa konfisarna någonsin.
Jag har en känsla av att min dag började ungefär som konfirmandernas; med en pirrigt nervös känsla i kroppen inför dagens alla nya möten. Efter att ha satt ‘the final touches’ på vårt vackra slott drog vi ledare på oss SportCamp-tröjorna och väntade på bussens ankomst. Ut ur bussen klev nervöst glada leenden som direkt fick reda på vilka de ska dela rum med i tre veckor samt vilken ledare som blir deras fadder. Jag har turen att få vara fadder åt de härliga killarna Markus, Oliver, Truls och Gustav. När alla fått se sina rum och hälsat på sina rumskompisar var det dags för en traditionsenlig namnlek där Anna briljerade genom att redan, ungefär en timme in på lägret, visa att hon kunde allas namn på lägret! Överlag så blev jag imponerad av hur många som hade koll på alla nästan 50 namn här på lägret! Därefter avnjöt vi en smarrig lunch som lägrets egna kock, Jean-Marie, stod för. Jean-Marie stal våra hjärtan redan såhär första dagen genom att bjuda på de godast tänkbara köttbullarna med makaroner.
När alla var mätta och belåtna satte vi igång med lägrets första eftermiddagsaktiviteter. Jag fick med glädje leda ‘den mänskliga knuten’, där vi slöt ögonen och tog tag i varandras händer för att sedan veckla ut den nyblivna knuten till en cirkel. En symbol för när man går vilse i livet och behöver sina medmänniskors hjälp för att ta sig vidare samtidigt som det bara var en allmänt rolig samarbetsövning. Leken genomfördes nämligen utan tal och det var oerhört kul att kommunicera med bland annat Sofia enbart genom konstiga läten. Därefter följde ett svalkande bad, frisbee-spel och speed-dating. Leia var en superduktig conversation-starter på dejtingen medan Lotus och Vendela var riktiga proffs på frisbeen.
Jag har fått den stora äran att dela lägrets utbildningsansvar tillsammans med vår präst Pernilla och innan middagen idag hann vi med en introduktion till lägrets lektioner! Mitt första intryck av konfisarnas inställning till lektionerna var mycket gott och de har redan hittat balansgången mellan att lyssna samtidigt som man har kul på lektionerna, vilket är imponerande. Nedan ser ni en bild från dagens lektion.
Jag tänkte nu ta tillfället i akt och berätta för er hur utbildningen på lägret ser ut. På SportCamp älskar vi rutiner, och det är för att de förenklar vardagen och ger oss mer utrymme åt det viktiga i livet, som ju är att umgås med varandra och utmana sig själv. Därför börjar morgonsamlingen innan frukost alltid med en berättelse där budskapet är kopplat till dagens tema. Efter frukost och städtävling börjar lektionen som fortsätter i tre timmar fram till lunch. Lektionen delas upp i två delar där vi börjar med att ha mycket visuell och rörlig utbildning under lektionens första timmar. Jag vill att vi ska leka mycket i min utbildning, för det är bara när hjärnan har roligt som den lär sig något. Därför är vi ofta utomhus och tar hjälp av naturen för att lära oss. Den andra delen kretsar kring diskussioner där konfirmanderna är i grupper med en ledare som driver diskussionen framåt.
Lektionsmaterialet utgår ifrån svenska protestantiska värderingar och traditioner, som ju i mångt och mycket format vårt samhälle och lagt grunden för hur vi bemöter andra människor. Ett viktigt redskap i utbildningens uppbyggnad är frälsarkransen, ett pärlarmband som används vid konfirmationer runtom i Sverige. Varje pärla på bandet representerar en viktig del av den kristna tron och livet.
Efter lunchen är det en vanlig dag dags för ME-time, som även det är en del av utbildningen. Då sprider konfirmanderna ut sig på gräsmattan framför vårt hus och har en timme för sig själva då man kan skriva dagbok eller bara fundera. Vi lever tätt inpå varandra och det är viktigt att fokusera på sig själv och landa i sina egna tankar någon gång under dagen.
Mitt i vår fridfulla middag idag invaderades vi av ledarna Vera och Lovisa, som hade förvandlats till en ängel och en demon. De förklarade att det var dags att göra upp i en kamp om SportCamp-äran i leken Capture the Flag, och innan dess skulle vi alla klä ut oss riktigt ordentligt. Ordentligt blev det också och jag skrattade så jag storknade åt bland annat Ottos och Philips utklädnader. Efter svettfyllda dueller där Fredrik och Adele sprang som aldrig förr var det så jämnt att matchen behövde avgöras i en sten-sax-påse-duell, som Otto och Vendela stod för (se Instagram, sportcamp_1999). Tragiskt nog förlorade mitt lag änglarna vilket betydde att demonerna tog hem en välförtjänt seger.
När kvällen nalkades var det dags för ett till dopp i sjön och efter det förberedde vi oss för kvällens andakt. Ikväll var det jag själv och ledaren Nils som höll i en introduktionsandakt, som en förberedelse inför morgondagens första “riktiga” andakt. Inför varje läger är jag lite nervös över hur det ska gå med andakterna. Det är ju en så speciell upplevelse som man inte finner någon annanstans och eftersom andakterna är känslosamma kan de väcka allt från skratt till gråt bland lyssnarna. Bara efter första kvällen kan jag säga att detta konfirmandgäng är exemplariskt duktigt på andakterna och tystnaden samt ödmjukheten bland lyssnarna var total idag. Jag är djupt imponerad och stolt över dem för det.
Nattningen är nu avklarad och alla konfirmander ligger tryggt i sina sängar. Och nu är timmen sen så det börjar bli dags att sova även för mig. Men innan dess vill jag tacka för lånet av dessa 38 härliga ungdomar och avsluta med att säga;
“Må kraften vare med er”
Kram Måns
