Hej på dig. Prästen Pernilla här. Ja nu är det min tur att få dela med mig av upplevelser och timmar tillsammans med denna grupp av unga människor. Vi arbetar med ett material som kallas Frälsarkransen, du vet en sån som kan rädda livet på dig. Frälsarkransar hänger på varje välutrustad badbrygga. Och att vara på konfaläger kan kräva en Frälsarkrans. Vi bär det som eget armband runt handleden med pärlor som fylls med innehåll utifrån ungdomarnas frågor med kristen tro som grund. Det är på så många sätt en unik tid. Dom har lämnat barndomen och är i en mellanperiod i livet som på många sätt kan vara härlig, svår, krävande, vem är jag, varken barn eller vuxen? Ibland den lilla barnsliga tramsiga och nästa stund redo för allt jag längtar efter i det som kallas vuxen. Flera är borta från familjen en längre tid för första gången och nya frågor får luft under deras vingar. Flera känner ingen men är modiga och åker! När åkte du som vuxen helt ensam på semester/utbildning för att bo med fler än 40 främlingar i tre veckor? Vi måste med varsamhet se och möta dessa unga människor med alla kloka frågor och funderingar. För mig som har varit präst i 23 år så är det vad man kallar Nåd. En gåva att få vara med en bit på vägen dom vandrar och förhoppningsvis göra skillnad. Vi pratar högt och lågt, vi lär oss och vi känner. Nästan varje dag så sker små mirakel och jag tänker att det vore så fint om ni, föräldrar, kunde få vara en fluga på väggen. Se, höra och förundras. För det är det jag och ledarna gör! Relevanta tankar och frågor kommer ju mer vi lär känna varandra. Idag och igår har jag mött era ungdomar i mindre grupper då vi har varit på hajk. Halva gruppen lämnade som ni vet i torsdags eftermiddag och grupp nummer två igår fredag efter lunch. Så jag valde, då gruppen blev mindre, att prata om döden., det som vi på armbandet kallar Nattpärlan. Ett svårt och komplext ämne. Och dom delar! Dom delar om upplevelser kring begravningar, om att förlora en alldeles för ung familjemedlem, att fundera på om vi verkligen skulle vilja leva för evigt här på jorden. Och vi är överens, ingen vill. Men vi är överens om att vi ska ta vara på den tid vi får, säga fina saker till varandra och vara rädda om dom vi älskar. Så är det att vara med era ungdomar! Otroligt om jag får säga det själv. Unga människor som har många och stora frågor om framtiden. Och vi möts i ögonhöjd, och när vi gör det så gör det mig glad. Dom tar ansvar för varandra, för oss ledare, för livet på slottet. En fin grupp som stöts och möts. Vi både skrattar och gråter, delar och skapar nya erfarenheter. Den du kommer möta den 5 juli är samma människa MEN i en ny form. Så möt din ungdom med varsamhet och respekt. Fyllda av ny kunskap och intryck. Var stolt! Dom förtjänar all respekt och jag ser med glädje fram att få möta er på deras konfirmationsdag på fredag, tillsammans med hela gänget. Tänk att jag får hänga med dom, inspireras och bryta mina egna 51-åriga åsikter och ibland cementerade värderingar. Wow säger jag. Vi är mer halvvägs, så tänk så mycket mer som kommer hända. Det är ljuvligt, så tack för att du gav din ungdom möjligheten att vara med oss så att vi får chans att inspirera OCH inspireras!
Ha en fin kväll.
Blessings
Pernilla
P.S. Här kommer en bildbomb från dagen!
